brajta

Denna läskogg skrev jag i kursen Kunskap utveckling och lärande

Läslogg - ur Pedagogisk filosofi , C Stensmo

 

Kunskapskonstruktionen eller kunskapsbildningen är en kontinuerlig process: kunskapen är aldrig ?färdig?, utan varje kunskap är provisorisk och föränderlig. s,34

 

Den som har kunskap om det goda, det rätta, och det sköna handlar också etiskt. s,61

 

Det goda är det som i sig själv är värt att välja.  s,75

 

De här meningarna kräver mycket eftertanke, det är kanske det som jag tycker känns spännande med dem. Vad är då kunskap?

Kunskap är någonting som vi får mer och mer av ju längre vi lever, även om det ibland inte kan kännas som så. Mycket av den kunskap vi har märkte vi inte när vi lärde oss den. Vi kan lära oss saker utan att veta om det för att i ett senare skede kunna koppla ihop olika kunskaper och skapa ny kunskap. Jag tänker såhär, att ha kunskap inte bara handlar om att ha den utan också att kunna använda den. Att kunna använda och omvandla sin kunskap ger ny kunskap.

Kunskap som ligger vilande kan därmed inte utvecklas förens vi väcker den och tar fram den på nytt.

 

Vad är då kunskap som gör att vi handlar etisk?

Blir handlandet etisk endast om man har kunskap om det goda? Blir handlandet mindre etiskt om det samtidigt finns kunskap om det dåliga?

Jag tänker att med enbart god kunskap så vet man ingenting annat än att handla etiskt rätt.

Kan det då vara så att känslan för rätt och fel ligger i magen, hjärtat eller kanske i själen. Samvetet då, vad är det? Har samvetet med själen att göra? Jag tror att alla har ett samvete men att vi på grund av god eller dålig kunskap/erfarenheter väljer att svara olika på samvetet. Vissa lyssnar noga medan andra ignorerar sitt samvete eller tolkar det på ett annat sätt. Kan det vara så att samvetet fungerar som en spiral, har man ett gott samvete så blir det lättare att fortsätta handla etiskt och rätt. Ett dåligt samvete kan kanske förvirra individen som kanske inte riktigt vet vad som är rätt eller fel. Ja jag tror att samvetet har med själen att göra som har med kunskap och etik att göra.

Kan man handla oetiskt utan att vara medveten om det, och hur påverkas själen då?

Med bara dålig kunskap så vet man heller ingenting annat och då blir det automatiskt ett oetiskt och dåligt handlande. Har man kunskap från båda hållen innebär det då att det måste göras ett val? Att välja etiskt eller oetiskt handlande.

Hur ska man då veta vad som i sig själv är värt att välja? Kanske genom att fråga sig själv med vilka grunder man väljer. Var det någonting som försummades i valet? Eller var är detta det bästa möjliga alternativet. För att göra ett allt igenom etiskt val krävs det att man kan se saken från alla möjliga synvinklar, det är nästan omöjligt att kunna. Kan man säga att ett val är etiskt rätt om man gör valet med grund i all kunskap man har? Jag vet inte men jag tror att en viktig utgångspunkt i varje val är att valet i grunden kommer inifrån en själv. Är man osäker på ett val så kanske det är mer kunskap som krävs för att man ska bli säker på sitt handlande. Om man kan ärligt kan stå för de val man har gjort då tror jag också att de ofta är etiskt riktiga. Och det är bara sådana val som kommer från hjärtat som man kan stå för. Alltså de val som är etiskt riktiga ger också ett gott samvete.

 

 

idag är det vårruset, jag trodde att det skulle bli fint väder men nu vet jag bättre
regnet är på väg och alla dagens motionärer kommer antagligen att bli blöta.
jeje  tur att man har rettså nära hem i allafall.
Prat om vädret kan mn nästan göra hur länge som hellst, man är ju så van eller??

Har äntligen klippt mig idag det var ju ett år sedan sisst, som det brukar vara.
Också den här gången sa frisören att det inte alls syntes att det var ett år sedan, mitt
hår var inte alls särskilt slitet. Ja  vad kan det bero på??
antingen har jag världens super hår som aldrig slits ut eller så beror det på att jag INTE
använder massor med vårdande hårprodukter eller andra hårprodukter (förutom schampoo).

jaha ja  nej nu ska jag tänka på annat än bloggen

fick en komentar om hur jag stavar
och ja jag håller med om att jag inte är världens bästa stavare
men ärligt talat så bryr jag mig inte så mycket i stavningen
när jag skriver så flyter allting på och skulle jag stanna upp för att tänka på stavningen
så skull edet inte bli mycket skrivet.

Jag ser hellre att det finns en personlighet i skrivandet än en korekthet.
Lika lite som jag bryr mig om stavning bryr jag mig om vad folk heter, hur gammla dom är,
titeln på en film. Personlighet och innehåll intresserar mig mycket mer och det kanske också är därför jag
aldrig kommer ihåg sådant som jag inte tycker är viktigt.

men jag inser dock att om jag ska skriva uppsatser eller jobbansökningar så finns det en vitts med att
allt ska vara korekt skrivet, här i min blogg stavar jag som jag vill. Ibland är det också så att jag vet att jag stavat fel men jag är för lat för att ändra, jag har annat att tänka på.

innerst inne är vi alla lika, ingen är i grunden bättre änn någon annan.
I vissa fall har livet spelat olika små spratt med oss men trotts
allt är vi i grunden lika, ingen är bättre eller sämre än någon annan, vi är bara bra på olika saker.

hur offta gör du ett val med känslan som grund??

och hur offta väljer du med förnuftet??

är förnuftig tråkig eller smart??

vad var det senaste du lärde dig av en annan människa??

hur offta tänker du mer på vad du själv gör än vad någon annan gör i ett möte med en annan människa??