brajta

Hur ska man kunna veta att en nöt är dålig föräns den har stoppats i munnen?

Hur ska jag kunna veta att en bok är bra eller dålig innan jag har läst den?

Vi kan bara gissa, och en gissning är långt ifrån säker.
Så när är det värt att prova?

Nu har jag och Dan hostat i kapp hela veckan, ingen sömn ingen ro.
I helgen blir det bara laddning inför nästa vecka för då har jag två - tre viktiga saker i min kalender, det gäller att jag förvaltar mina chanser och inte hostar bort dem.

Kollade föresten idag vad en bil kostar i månaden och konstaterade snabbt att nee  inte än på ett tag, jobb först.
Hoppas det hinner öppna en bilpool här i stan innan jag hinner skaffa någon egen. Det skulle vara en sån frihet att kunna åka skidor, plocka svamp och åka på diverse utflykter när jag vill.
Hosta mig till skidspåret kan jag inte göra.

Idag ska jag fika med min vuxenkompis, VA?
Jo det var så vi kommunicerade jag och en ja samma ålder kompis idag när jag berättade vad jag skulle göra under dagen. Vilket ledde till att jag frågade henne när gränsen för vuxen går. Till svar fick jag typ 40.

Jag minns när man var tonåring och kännde sig nästan som vuxen, vuxen var i alla fall inte långt borta. Idag är jag 25 och skulle definitivt kallat mig själv för vuxen om jag vore tonåring.
Så om vi inte är vuxna vid 25 års ålder, de flesta har länge bott i egen lägenhet, många jämnåriga har barn och i stort sett alla har jobb eller snart högre utbildning, när är vi då vuxna?
Är vuxen detsamma som medelålders? och om vi inte är vuxna, vad är vi då?

Funderar också på vad det kan leda till , vad det finns för fördelar med att inte kalla sig vuxen.
Kan det innebära en bortförklaring att inte behöva ha sten koll på sin ekonomi, inte behöva pensionsspara eller sopsortera? Det är ju sånnt som vuxna gör.... eller?
Ger det oss ett andrum, det är okej att vara lite oansvarig ett tag till.

Är detta till vår fördel eller till vår nackdel?

Idag när jag loggade ut från min mail så hamnade jag som vanligt på msn skvallersida, idag var det dock mer osmakligt än vanligt. Med bara ett klick skulle jag kunna lyssna till Brittany Murphys mamma när hon ringer ambulansen och samtidigt försöker återuppliva sin dotter.
Vad är det för störda människor som vill lyssna på sådant?
Varför? för att gotta sig i andras olycka? Få vara med i kändisvärlden eller få återuppleva en tragedi? nej jag förstår inte.

Hur ser vi på kändisar igentligen? Som andras egendomar? Där den ena skandalen efter den andra säljer mer och mer lösnummer. Vad har vi för rätt att ta del av någon annans privatliv? antagligen utan dennes medgivande.

Brittany Murphy var en mycker duktig skådespelerska men mer om henne har jag inget behov av att veta.
Var tog respekten för andra människor vägen?

Den länge bortglömda barnboken har nu kommit till liv.
Jag kommer ihåg den sen jag var liten då mamma läste den för mig och min bror.
Det var den läskigaste boken någonsin och alla vildar såg super farliga ut.
Nu ska den alltså bli film men jag vet inte riktigt om jag vill se den.

Tänk vad starka minnen kan vara från när man var liten, skulle jag se filmen kanske de skulle förstöras.
Ibland ska minnen få vara just minnen, även om de var läskiga.

I julklapp fick jag av Dan en silvrig stor boll, jätte stor, sitter på den och den stutsar bra.
Under de senaste dagarna har det kommit massor med snö, utanför min dörr finns just nu så mycket fluffsnö som man kan önska sig.
I högtaralarna ljuder salem al fakirs ljuva stämma.

Just nu 1+1 lika med bra känsla.
lägg till en och jag skulle hoppa runt i fluffsnön med min boll och sjunga.. kanske this is who i am eller i wanna give you a god song eller kanske skulle jag känna mig som en astronaut på upptäcksfärd på den snöiga fluff planeten.

Allt är möjligt i allafall i fantasin, tänk på det.
En sak till.... det som kan ske i verkligheten finns först i fantasin.