Min vuxenkompis

Idag ska jag fika med min vuxenkompis, VA?
Jo det var så vi kommunicerade jag och en ja samma ålder kompis idag när jag berättade vad jag skulle göra under dagen. Vilket ledde till att jag frågade henne när gränsen för vuxen går. Till svar fick jag typ 40.

Jag minns när man var tonåring och kännde sig nästan som vuxen, vuxen var i alla fall inte långt borta. Idag är jag 25 och skulle definitivt kallat mig själv för vuxen om jag vore tonåring.
Så om vi inte är vuxna vid 25 års ålder, de flesta har länge bott i egen lägenhet, många jämnåriga har barn och i stort sett alla har jobb eller snart högre utbildning, när är vi då vuxna?
Är vuxen detsamma som medelålders? och om vi inte är vuxna, vad är vi då?

Funderar också på vad det kan leda till , vad det finns för fördelar med att inte kalla sig vuxen.
Kan det innebära en bortförklaring att inte behöva ha sten koll på sin ekonomi, inte behöva pensionsspara eller sopsortera? Det är ju sånnt som vuxna gör.... eller?
Ger det oss ett andrum, det är okej att vara lite oansvarig ett tag till.

Är detta till vår fördel eller till vår nackdel?

Kommentarer
Postat av: mary

Det tror jag nog. Idag kan man bo hemma hos morsan, spela tv-spel å micra gorbysar tills man blir 25.. hade vart otänkbart för 50 år sen tror jag.. schlappisar är va vi är ;) (många ungdomar idag) vi är uppvuxna med den kuvna generationen till föräldrar som kanske haft FÖR stränga föräldrar och lärare, varför de skämmer bort sina barn.. (björntjänst) :P en del av sanningen kanske.

2010-02-27 @ 12:46:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback