kan onormal vara det bästa?

Vad är normalt? är vekligen normal det vi bör sträva efter? är det inte bättre att vara onormal?
Skulle inte den bästa av alla världar vara den där alla onormala kan leva tillsammans, brevid varandra?
Olikheter skulle ses som styrkor och inte som svagheter, genom olikheterna finns ju så många fler möjligheter.
Alla kan vi bidra med någonting.

Lyssna till
Per Johanssons sommarprogramm där han berättar om fördomar och hur det är att leda en teater med både utvecklingsstörda och normalstörda. Om hur fördommar kan sätta hinder men också förändras.

Lyssna och lär, kanske du kan syna några av dina fördommar.



kom fram

Var är alla svenska jordgubbar?

vasa??

Här har jag hela våren gått å gräft ner min näsa i böcker, artiklar, datorn och en massa funderingar kring ja skolan. Igår upptäckte jag att det nästan bara är tre veckor kvar tills bebben kommer, VA!!!!  TRE VECKOR!!  det var ju minst en månad kvar sist och inte tänkte jag på det, jag tänkte på ...  ja skolan.
Jag blev helt plötsligt lite nervös, nu när uppsatsen nästan är klar så har jag plötsligt massor med tid att tänka på annat, typ bebben. Iförsig har det varit rett skönt att fokusera på uppsatsen, men nu kom det plötsligt. På fredag är det redan midsommar och sen hux flux är det juli.

Tänk om jag är för oförberedd fast å andra sidan kanske det är lika bra, jag kanske inte har vett att vara orolig eller för nervös. Var tog det senaste halvåret vägen?

Min plan för mina lediga dagar är i allafall att åka en sväng in i böckernas land, inte skolböcker denna gång utan spännande äventyr där jag inte har någon roll eller påverkan. Jag gillar böcker.
Kanske jag någan dag då och då kommer tillbaka till verkligheten och blir lite nervös igen, annars tänker jag hålla lugnet utanför.