kan onormal vara det bästa?

Vad är normalt? är vekligen normal det vi bör sträva efter? är det inte bättre att vara onormal?
Skulle inte den bästa av alla världar vara den där alla onormala kan leva tillsammans, brevid varandra?
Olikheter skulle ses som styrkor och inte som svagheter, genom olikheterna finns ju så många fler möjligheter.
Alla kan vi bidra med någonting.

Lyssna till
Per Johanssons sommarprogramm där han berättar om fördomar och hur det är att leda en teater med både utvecklingsstörda och normalstörda. Om hur fördommar kan sätta hinder men också förändras.

Lyssna och lär, kanske du kan syna några av dina fördommar.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback